Mina föräldrar!

Jag adopterades av Anneli & Bert-Erik Jonsson - mamma och pappa!

Jag har växt upp tack vare dem i en bra och familjekär miljö. Vilket jag är väldigt glad över. Det är inte alla som har bra kontakt med sin släkt, men det har vi. Vi är den sorts familj som träffas till varje högtid och nästan varje helg. Det är bland det bästa med mina föräldrar, att dem låtit oss växa upp i den sorts miljön,

Hursomhelst.

Min pappa, han kallas för Berra. Han är nog en utav dem mest populära papporna någonsin, nästan alla vet vem min pappa är. Dels för att han jobbar med barn, men också för att han har ett otroligt sort sinne för humor.

Jag tror inte ens jag kan räkna alla gånger han har kommit på olika saker för att skämta med mig. Men han om någon kan få mig att skratta.

Pappa kom in i mitt rum en gång och skulle då gå till garaget. Påvägen frågade han mig om jag hade sett ändringen i badrummet.

Jag: Nee?

Pappa: gå och kolla

Jag går och kollar, hittar ingenting. Tittar runt om han köpt något nytt, storstädat eller om han satt upp något annat. Men hittade ingenting.
Pappa kommer tillbaka in i huset och går förbi toan och tittar in och frågar: har du fortfarande inte sett ändringen?

Jag skakar på huvudet.

Pappa går in på toan, lyfter toalocket och säger: ÄND , RINGEN.

Dåå trodde jag helt seriöst att jag skulle döda han, där hade jag stått i säkert 10 minuter och funderat, medans han säkert har stått i garaget och skrattat åt min osmarta hjärna...

Detta är min far allstå. Han och hans dåliga skämt. Men pappa är även den bästa. Han är inte bäst på att hålla koll på sina saker eller att komma ihåg saker. Men han är världens bästa på att laga mat och händig.


Mamma: min mamma är otroligt pendant på vissa saker, finns inget värre när hon skulle förhöra mig. Tror aldrig det slutade bra.
Men mamma är också en utav dem bästa man kan ha i sitt liv. Hon är snäll och omtänksam. Hon är väldigt mycket för att vilja veta vad som händer i ens liv och mycket pratande. Men det är skönt, ibland när man har mycket på hjärnan finns det inget bättre än att få prata ut med mamma.

Mina föräldrar är verkligen dem två bästa, båda två har ett hjärta fyllt av kärlek. Och trots att det finns dem dagar jag bara vill kasta ut dem i snön och rulla dem till en snögubbe och låta stå därute i kylan. Så finns det inte bättre människor.
Dem är snälla och helt omtänksamma, dem bryr sig och man känner det. Dem vill ens bästa hela tiden och dem är duktiga på att få en att lee:)