Min familj har alltid varit på s.k Lanka läger. Där familjer som adopterat från Sri-lanka träffas.

Jag och min familj var alltid där oftast när vi var mindre eftersom man hade lägrerna runt om i sverige =)

Men så när jag var 5 år och aboslut inte hade någon att leka med så hittade en tjej mig. Nämligen en Linnea Jönsson, hon är ett år äldre än mig. Och bor i Gällivare... Eller aa.. nu bor hon i Kalmar tillsammans med sin kille.
Hon är som min syster och hennes familj har blivit som min andra familj. Jag känner mig hemma när jag går på golvet tillhördades familjen Jönsson.

Jag tror att det är det också som gjort att vi håller ihop, att våra familjer är som om vi vore släkt, vilket man brukar säga: alla svarta är släkt. menmen...
Jag älskar att vakna upp på morgonen och sätta mig vid deras frukost bord och ha världens hotellfrukost på plats.
Eller att sitta och knapra på fågelfrön medans Linnea blir tokig på Maggan och medans jag lägger in ett eller två ord då och då: Linnea.. andas!
Tyvärr är min mamma inte lika duktig med frukosten men tur är iaf att vi LINGONGROVA I FRYSEN.
Hahha!!!

Hon och jag har våra likheter, vi är båda väldigt, väldigt duktiga på att prata.. mest om oss själva också. Jag tror tillochmed att vi gett folk huvudvärk när dem varit i vår omgivning.. Hon får mig att skratta och gråta. Vi är helan och halvan. Jag sitter och håller fast mig när hon kör bil och jag tror inte hon vill ens testa åka mig med...
Hon ger mig hopp och hon är världens bästa vän.